Vilket drag ska man spela?
Det beror på...
...ställningen,
...vem man möter och hur det står till med dennes form och spelstyrka,
...hur det står till med en själv.
I många ställningar gäller det att skynda på och "smida medan järnet är varmt", inte söla och tro att man har hela dagen på sig att genomföra sina planer. Men det finns också ställningar där vi har mer gott om tid på oss. I exempelvis ett slutspel händer det att vi kan unna oss att gå med en bonde från utgångsställningen ett steg framåt, i stället för två på en gång, och lite senare fortsätta ett steg framåt igen med bonden. Ångrar man lite senare sitt bondedrag går det ju inte att backa med bonden, så ibland vill man bara gå ett steg i taget.
Sedan har vi ställningar där man spelar avvaktande och väntar och ser om motståndaren ska börja spela för hårt på att vinna partiet. Om motståndaren tagit det lite lugnare så hade det blivit "bara" remi.
Möter man en spelare som man vet är sämre på slutspel, så har man inte direkt någonting emot att styra in spelet i det – om man nu inte vill få partiet överstökat så fort som möjligt.
Och möter man en spelare som är sämre än en själv på taktik blir det gärna ställningar där kombinationer, offer blir mer aktuella att få till, vare sig det är korrekta kombinationer, offer eller riskfyllda gamblingsförsök.
En spelare undvek i ett DM-parti i en mästarklass en tvivelaktig kombination, för han kunde inte tro att motståndaren skulle gå på den taktiska bluffen och förlora partiet. I stället blev det lugnare spel och remi. Chansen att ta hem DM-titeln blev genast svårare efter den tappade halvpoängen. I efteranalysen visade det sig att motståndaren inte hade sett den taktiska bluffen, utan hade gått på den. Vem spelaren var som inte prövade gamblingsförsöket? Jag säger inga namn... ;)
Vänner av "korrekt schack" nickar troligen gillande till beslutet att avstå gamblingsförsöket. Men dessa "vänner" vinner kanske inte heller några mästerskapstitlar i de högre klasserna, utan hindras av några för många spelade remier.
"Korrekt schack" sägs ju vara remi, så vad väljer vi...?
Slutligen är frågan i vilken form vi själva befinner oss i? Känner man sig utvilad, alert och tror sig kunna utföra taktiska stordåd denna dag, så lägger man gärna upp spelet lite mer framfusigt än annars. Är man ingen 1.e4-spelare som vit kan det ändå bli det, eller den där skarpa varianten som vit efter 1.d4, som man annars inte spelar.
Men känner man att det är läge att i stället försöka gneta ner motståndaren i ett långt slutspel, så får det bli det i stället.
Eller så "bara spelar man" drag och hoppas på det bästa: man har inte direkt bestämt sig från start att spela extra framfusigt eller inriktat på att gneta ner motståndaren i ett slutspel. Det får i stället "visa sig" vad det blir efter några spelade drag.
Det beror på...
...ställningen,
...vem man möter och hur det står till med dennes form och spelstyrka,
...hur det står till med en själv.
I många ställningar gäller det att skynda på och "smida medan järnet är varmt", inte söla och tro att man har hela dagen på sig att genomföra sina planer. Men det finns också ställningar där vi har mer gott om tid på oss. I exempelvis ett slutspel händer det att vi kan unna oss att gå med en bonde från utgångsställningen ett steg framåt, i stället för två på en gång, och lite senare fortsätta ett steg framåt igen med bonden. Ångrar man lite senare sitt bondedrag går det ju inte att backa med bonden, så ibland vill man bara gå ett steg i taget.
Sedan har vi ställningar där man spelar avvaktande och väntar och ser om motståndaren ska börja spela för hårt på att vinna partiet. Om motståndaren tagit det lite lugnare så hade det blivit "bara" remi.
Möter man en spelare som man vet är sämre på slutspel, så har man inte direkt någonting emot att styra in spelet i det – om man nu inte vill få partiet överstökat så fort som möjligt.
Och möter man en spelare som är sämre än en själv på taktik blir det gärna ställningar där kombinationer, offer blir mer aktuella att få till, vare sig det är korrekta kombinationer, offer eller riskfyllda gamblingsförsök.
En spelare undvek i ett DM-parti i en mästarklass en tvivelaktig kombination, för han kunde inte tro att motståndaren skulle gå på den taktiska bluffen och förlora partiet. I stället blev det lugnare spel och remi. Chansen att ta hem DM-titeln blev genast svårare efter den tappade halvpoängen. I efteranalysen visade det sig att motståndaren inte hade sett den taktiska bluffen, utan hade gått på den. Vem spelaren var som inte prövade gamblingsförsöket? Jag säger inga namn... ;)
Vänner av "korrekt schack" nickar troligen gillande till beslutet att avstå gamblingsförsöket. Men dessa "vänner" vinner kanske inte heller några mästerskapstitlar i de högre klasserna, utan hindras av några för många spelade remier.
"Korrekt schack" sägs ju vara remi, så vad väljer vi...?
Slutligen är frågan i vilken form vi själva befinner oss i? Känner man sig utvilad, alert och tror sig kunna utföra taktiska stordåd denna dag, så lägger man gärna upp spelet lite mer framfusigt än annars. Är man ingen 1.e4-spelare som vit kan det ändå bli det, eller den där skarpa varianten som vit efter 1.d4, som man annars inte spelar.
Men känner man att det är läge att i stället försöka gneta ner motståndaren i ett långt slutspel, så får det bli det i stället.
Eller så "bara spelar man" drag och hoppas på det bästa: man har inte direkt bestämt sig från start att spela extra framfusigt eller inriktat på att gneta ner motståndaren i ett slutspel. Det får i stället "visa sig" vad det blir efter några spelade drag.
