Att välja rätt spelöppning mot en motståndare är viktigt, speciellt om du ska spela många partier i en match mot denne. För väljer du fel kan det bli många förluster.
Är man en glad amatör, och inte ett schackproffs som är beroende av att vinna så många partier som möjligt, är det betydligt lättare att fortsätta spela en spelöppningsvariant gång på gång – även om förlusterna blir många. En dag har man förhoppningsvis lärt sig så mycket av förlustpartierna att man i stället börjar se mer vinster och remier än förluster i sina fortsatta försök i spelöppnings-varianten.
Men även bland glada amatörer finns det dem som tröttnar till slut på motgångar i en spelöppningsvariant och sadlar om...
Anatolij Karpov som svart i Nimzo-Indiskt försvar
Anatolij Karpov förlorade inte ett tävlingsparti som svart med Nimzo-Indiskt försvar förrän 1972. Nästa förlust skulle komma 1982. Det innebär inte att partierna däremellan med Nimzo-Indiskt hade kvalitetsmässigt gått på räls, utan motståndarna tog inte tillvara på sina ställningar på bästa sätt.
Anatolij Karpov kunde inte hålla sig ifrån att spela Nimzo-Indiskt mot Garry Kasparov i VM-finalen 1985. Det blev förlust direkt. Kasparov var bättre på att ta tillvara på sina chanser än de flesta av Karpovs motståndare hade varit innan. Nästa gång Karpov spelade Nimzo-Indiskt mot Kasparov blev det också förlust. Ändå fortsätter Karpov att spela öppningen en gång till i matchen. Det blir förlust igen.
Bra envishet är en tillgång, men när det är en envishet som kostar mer än det smakar – är det dags att släppa taget om den.
Nimzo-Indiskt försvar 1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.Sc3 Lb4
Vi kan också få Nimzo-Indiskt efter dragomkastning, där vit först spelar t ex 3.Sf3 innan Sc3 spelas. Ett exempel: 3...b6 (Nu utvecklas partierna ofta till Damindiskt försvar, men inte alltid.) 4.Sc3 Lb4 5.e3 O-O 6.Ld3 d5 7.O-O Lb7. I E.C.O. får varianten kodbeteckningen E52.
Partier i Nimzo-Indiskt försvar mellan Garry Kasparov och Anatolij Karpov:
VM 1985 i Moskva:
11:e matchpartiet:
1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.Sc3 Lb4 4.Sf3 O-O 5.Lg5 c5 6.e3
19:e matchpartiet:
1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.Sc3 Lb4 4.Sf3 Se4 5.Dc2 f5 6.g3
1:a matchpartiet:
1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.Sc3 Lb4 4.Sf3 c5 5.g3 Se4 6.Dd3
1986 spelar dessa herrar en ny VM-final. Anatolij Karpov spelar Nimzo-Indiskt igen. Med darr på ribban håller han remi i ett parti och förlorar ett annat. I gränslandet mellan Nimzo-Indiskt och Damindiskt vann Karpov ett parti.
Så länge det inte var Kasparov som spelade vit mot Karpov i Nimzo-Indiskt gick det bättre för Karpov, även om det blev en och annan förlust emellanåt.
Att skräddarsy sina spelöppningar efter sina spelstyrkor och motståndarens spelstyrkor är viktigt. Då kommer framgångarna lite lättare.
Felaktig envishet, överdriven optimism och för stor gamblingslust är ingen tillgång när du ställs mot den svåraste motståndaren som finns i schackvärlden.
Det gäller att ha bra tränare, rådgivare som kan få en spelare att besinna sig och använda sig av det man är bäst på. Det gäller också att spela drag som är anpassade till vad ställningen tål att spela om man vill vinna, vad ställningen "längtar" efter, "skriker" efter att borde spelas – inte vad man skulle vilja spela för att vinna. Vad vi vill spela fungerar om ställningen tillåter det – inte annars.
Spelar vi mot svagare motståndare än Garry Kasparov och vinner, fast vi bryter mot ställningens krav, är det lätt att tro att det till och med håller mot den starkaste motståndaren vid denna tid. Kasparov visade att Karpov hade fel.
Men även Garry Kasparov syndade emellanåt, både mot Karpov och andra spelare. Men inte tillräckligt mycket under många år för att inte längre vara bäst i världen.
Det stora nederlaget för Kasparov skulle komma år 2000 när det blev matchförlust mot Vladimir Kramnik. Kasparovs förberedelser och form var inte på topp. Kasparov vann inget parti mot Kramnik och förlorade två. Resterande partier slutade med remi.
Envisheten var också för stor. Kasparov gav inte upp i tid försöken att besegra Kramnik som vit med 1.e4, när han i Spanskt parti inte hittade några blottor för att vinna ett parti, utan ödslade för många partier på att spela 1.e4. Öppningsdraget 1.c4 bet inte heller bra i de två partier som det testades. Det av många önskade öppningsdraget 1.d4 fick bara en chans av Kasparov.
Garry Kasparov som svart i Nimzo-Indiskt försvar
I VM-matchen 2000 mot Vladimir Kramnik blev det en tung förlust i Nimzo-Indiskt för Kasparov. Året innan blev det en förlust mot Ivan Sokolov. En partisamling med Kasparovs tävlingspartier som svart i Nimzo-Indiskt.
Någon revanschmatch om VM-titeln mot Kramnik blev inte heller av. Förhandlingarna misslyckades.
Är man en glad amatör, och inte ett schackproffs som är beroende av att vinna så många partier som möjligt, är det betydligt lättare att fortsätta spela en spelöppningsvariant gång på gång – även om förlusterna blir många. En dag har man förhoppningsvis lärt sig så mycket av förlustpartierna att man i stället börjar se mer vinster och remier än förluster i sina fortsatta försök i spelöppnings-varianten.
Men även bland glada amatörer finns det dem som tröttnar till slut på motgångar i en spelöppningsvariant och sadlar om...
Anatolij Karpov som svart i Nimzo-Indiskt försvar
Anatolij Karpov förlorade inte ett tävlingsparti som svart med Nimzo-Indiskt försvar förrän 1972. Nästa förlust skulle komma 1982. Det innebär inte att partierna däremellan med Nimzo-Indiskt hade kvalitetsmässigt gått på räls, utan motståndarna tog inte tillvara på sina ställningar på bästa sätt.
Anatolij Karpov kunde inte hålla sig ifrån att spela Nimzo-Indiskt mot Garry Kasparov i VM-finalen 1985. Det blev förlust direkt. Kasparov var bättre på att ta tillvara på sina chanser än de flesta av Karpovs motståndare hade varit innan. Nästa gång Karpov spelade Nimzo-Indiskt mot Kasparov blev det också förlust. Ändå fortsätter Karpov att spela öppningen en gång till i matchen. Det blir förlust igen.
Bra envishet är en tillgång, men när det är en envishet som kostar mer än det smakar – är det dags att släppa taget om den.
Nimzo-Indiskt försvar 1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.Sc3 Lb4
Vi kan också få Nimzo-Indiskt efter dragomkastning, där vit först spelar t ex 3.Sf3 innan Sc3 spelas. Ett exempel: 3...b6 (Nu utvecklas partierna ofta till Damindiskt försvar, men inte alltid.) 4.Sc3 Lb4 5.e3 O-O 6.Ld3 d5 7.O-O Lb7. I E.C.O. får varianten kodbeteckningen E52.
Partier i Nimzo-Indiskt försvar mellan Garry Kasparov och Anatolij Karpov:
VM 1985 i Moskva:
11:e matchpartiet:
1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.Sc3 Lb4 4.Sf3 O-O 5.Lg5 c5 6.e3
19:e matchpartiet:
1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.Sc3 Lb4 4.Sf3 Se4 5.Dc2 f5 6.g3
1:a matchpartiet:
1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.Sc3 Lb4 4.Sf3 c5 5.g3 Se4 6.Dd3
1986 spelar dessa herrar en ny VM-final. Anatolij Karpov spelar Nimzo-Indiskt igen. Med darr på ribban håller han remi i ett parti och förlorar ett annat. I gränslandet mellan Nimzo-Indiskt och Damindiskt vann Karpov ett parti.
Så länge det inte var Kasparov som spelade vit mot Karpov i Nimzo-Indiskt gick det bättre för Karpov, även om det blev en och annan förlust emellanåt.
Att skräddarsy sina spelöppningar efter sina spelstyrkor och motståndarens spelstyrkor är viktigt. Då kommer framgångarna lite lättare.
Felaktig envishet, överdriven optimism och för stor gamblingslust är ingen tillgång när du ställs mot den svåraste motståndaren som finns i schackvärlden.
Det gäller att ha bra tränare, rådgivare som kan få en spelare att besinna sig och använda sig av det man är bäst på. Det gäller också att spela drag som är anpassade till vad ställningen tål att spela om man vill vinna, vad ställningen "längtar" efter, "skriker" efter att borde spelas – inte vad man skulle vilja spela för att vinna. Vad vi vill spela fungerar om ställningen tillåter det – inte annars.
Spelar vi mot svagare motståndare än Garry Kasparov och vinner, fast vi bryter mot ställningens krav, är det lätt att tro att det till och med håller mot den starkaste motståndaren vid denna tid. Kasparov visade att Karpov hade fel.
Men även Garry Kasparov syndade emellanåt, både mot Karpov och andra spelare. Men inte tillräckligt mycket under många år för att inte längre vara bäst i världen.
Det stora nederlaget för Kasparov skulle komma år 2000 när det blev matchförlust mot Vladimir Kramnik. Kasparovs förberedelser och form var inte på topp. Kasparov vann inget parti mot Kramnik och förlorade två. Resterande partier slutade med remi.
Envisheten var också för stor. Kasparov gav inte upp i tid försöken att besegra Kramnik som vit med 1.e4, när han i Spanskt parti inte hittade några blottor för att vinna ett parti, utan ödslade för många partier på att spela 1.e4. Öppningsdraget 1.c4 bet inte heller bra i de två partier som det testades. Det av många önskade öppningsdraget 1.d4 fick bara en chans av Kasparov.
Garry Kasparov som svart i Nimzo-Indiskt försvar
I VM-matchen 2000 mot Vladimir Kramnik blev det en tung förlust i Nimzo-Indiskt för Kasparov. Året innan blev det en förlust mot Ivan Sokolov. En partisamling med Kasparovs tävlingspartier som svart i Nimzo-Indiskt.
Någon revanschmatch om VM-titeln mot Kramnik blev inte heller av. Förhandlingarna misslyckades.
